Jag vill skriva en liten artikel bara, som inte tar så mycket av din tid men som kanske kan få dig att se lite annorlunda på just spel och oss gamers, nu vet jag att du som läser den här bloggen antagligen är en gamer själv och kanske är det jag tänker skriva nu ingen nyhet för dig.

Jag vill tacka min mamma och min pappa för att de köpte ett Nintendo 8 bitars till mig när jag var 5. Det första äventyret jag spelade var Super Mario Bros och det blev startskottet för en hel kavalkad av spel, konsoller, datorer och många skrik i rent hat och tårar av frustration. Det går nog utan att överdriva att tvspel och dataspel nästan konstant har funnits i mitt liv. Jag kan än idag tycka att det är skönare att sitta hemma och spela spel med mina vänner istället för att gå ut på en fest, träffa massor av människor jag inte orkar lära känna och istället bara stanna hemma och ha det mysigt. Spelen har hjälpt till att forma den jag är idag! Jag har lärt mig att vara envis och kämpa för mina mål, jag har lärt mig att inte bara blir det lättare att ha med en vän, det blir oftast roligare att göra saker tillsamans! Jag har lärt mig se skönheten i enkla relationer mellan människor. Jag har lärt mig att känna igen en zombie på 2 kilometers avstånd och även lärt mig hantera dem och hur jag ska göra för att överleva i och efter apokalypsen. Jag har genom mitt spelande lärt mig i stort sett fullkomligt flytande engelska. Jag har lärt mig att hålla koll på flera saker samtidigt och skapat en ganska så god simultankapacitet. Sen att svampar gör dig stor och att stjärnor gör dig odödlig är ju självklara saker som egentligen inte behöver förklaras men ändå. Jag hade inte många vänner som barn så film och spel blev mina vänner. 

 Tvspelsvärlden får väldigt mycket skit och det är synd för den gör också väldigt mycket nytta. Som förälder förstår jag om du tycker att din son eller dotter spelar för mycket tvspel, lagom är alltid bäst. Men om du också kanske märker hur ditt barn försvinner in i en värld när han/hon spelar och kanske inte är lätt att ta kontakt med, dra isåfall ut sladden och prata med ditt barn. Ansvaret ligger trots allt alltid hos dig som förälder!

Samma sak gäller de flickvänner (och ibland även pojkvänner) som ser sin pojkvän/flickvän försvinna in i olika världar, WoW var en storskurk förr och kan än idag vara det. OM din flickvän/pojkvän föredrar att spendera mer tid med sin dator eller tv än med dig så kanske ni har ett problem som ni bör prata om? Skyll inte problemet på spelet för om han/hon inte hade kunnat sitta vid datorn framför WoW hade han/hon varit någon annastans för att fly problemet. 

Spel idag görs så otroligt mycket bättre än förr, inte bara för att de har bättre grafik och är mycket mer estetiskt tilltalande, utan också för att skaparna tillverkar spelen just för att du som konsument ska köpa deras spel och sen spela det mycket och länge. Därför kan det vara lätt att fastna i just de världar som skapas för oss. Vi vuxna har det lättare att skilja på verklighet och vad som är på låtsas, det är en del av att växa upp. Men vi vuxna kan lika gärna och lika lätt välja att ta oss in i en annan värld för att den vi värld vi lever i inte är lika underhållande och för det mesta inte lika problematisk. 

Jag som tillhör flera av kommande generationer där man vuxit upp som "gamer" kan förstå flykten.

Jag kan förstå rädslan och oviljan att ta itu med verkliga problem.

Tänk om de verkliga problemen var lika lättlösta som i spel? Tänk om alla orosmoln kunde manifestera sig i karaktärer som Super Mario kunde hoppa ihjäl. Tänk om det enda som stod mellan dig och flickan i ditt liv var en rad av tunnor och stegar. Tänk om det fanns ett sätt att spara livet, så att du kan gå tillbaka utifall att det du ska göra härnäst saboterar allting. Det hade varit härligt men livet fungerar inte så.

Spel är precis som böcker, de är sunda att ha som hobby och som fritidsysselsättning, farliga när de ersätter ditt verkliga liv. 

Micke

Min spelkarriär tog fart när jag var 5 år gammal, mitt Nintendo 8 bitar gick varmt som barn och blev sen uppbytt till SEGA 8 bitar, sedan SEGA 16 bitar, vidare till Nintendo 64, Playstation 2, Playstation 3 och XBOX 360. Däremellan var det även ett flertal olika datorer som kom och gick. Vill tacka mamma och pappa för introduceringen och kan så här i efterhand säga att "NEJ! Man får inte fyrkantiga ögon av att sitta vid datorn/tvn! Har hållt på med detta i 22 år nu!"

Mamma hävdade alltid att hon inte gillade tvspel och datorspel, det gick aldrig att få med henne på att spela nånting tillsammans med mig, men nu när jag har gammal blivit gammal så sitter hon jämt och ständigt på Facebooks alla möjliga sorters onlinespel och däribland även Pussel Pirater! Där jag och min mamma fäktades och erövrade skepp för fulla muggar! Sen var det min lillasyster, hon var inte lika lättcharmerad trots att hon var i rätt generation för spelandet, jag lät henne spela GTA Vice City på mitt Playstation 2 och det började hon faktiskt gilla! Senare försökte jag göra henne till min egen WoW-kines genom att instruera henne hur man dödade vildsvin åt mig (NEJ jag försökte göra detta lååångt innan South Park släppte sitt WoW-avsnitt så det är ingen ripoff!" men förgäves. Jag började tappa hoppet om henne när hon plötsligt vid 17 års ålder började intressera sig för GTA 4 som jag då hade klarat av för länge sen till PS3. Nu har jag en syster som nästan ser fram emot GTA 5 lika mycket som jag själv!

Jag tror nog helt enkelt att nästan alla är gamers, på ett eller annat sätt.

Jaha idag mår jag som man förtjänar. Midsommarfyllan är över och blev för mig personligen en av de värsta jag haft på länge. Nu sitter man i sin svenska traditionsångest och drömmer om en bit mat från utlandet, pizza hade varit att föredra. Igår åkte vi även ner till stan för att gå ut på krogen men till vår bestörtning fanns det ingen pub som var öppen! Det slutade med att vi flanerade omkring inne i spökstaden Växjö och stod och sjöng One Winged Angel utanför kyrkan. Hittade massor av vänner på vägen hem men jag fick aldrig stanna och prata med dom någon längre tid. Väl hemkommen lyckas jag använda mina Jedi-krafter på Isak och fick honom att diska upp all min disk samtidigt som jag laggade till majskolvar till mig själv. Runt 03-04:00 satt jag i den snurrigaste biten i fyllan och försökte spela Final Fantasy 7 men resultatet blev bara att jag satte mig i The Highwind och snurrande omkring runt planeten. Mycket underhållande.

Det är inte utan att man sitter på nålar, kan inte tiden gå lite fortare? Det finns så mycket som jag är exalterad över som är på väg ut på marknaden och jag gör inget annat än längtar!

1. GTA V

Det jag längtar allra mest efter är GTA 5, det spelet har så mycket potential och förväntningar att leva upp till så det skrämmer mig en aning. Samtidigt litar jag på Rockstar, de är ett företag som har kommit så långt och producerat suceéspel efter succéspel. Men detta är också en spelserie som Rockstar vet vad sina konsumenter vill ha ut utav och av alla bilder och filmer jag sett så är jag fullkomligt trygg i att det här spelet kommer utan tvekan vara ett av de bästa spelen i år. Spännande!

Se trailern här: http://www.youtube.com/watch?v=Bf38HiYPMiI

2. Torment: Tides of Numenera

Torment: Tides of Numenera är den fristående uppföljaren till det gamla spelet Planescape Torment. Spelföretaget

InXile satte ett nytt "Kickstarter" rekord där de satte upp en önskad donations-summa där dedikerade spelare fick donera så mycket pengar de ville för att hjälpa företaget finansiera spelets tillverkning och produktion, på mindre än en dag lyckades de uppnå sin önskade summa vilket satte ett nytt rekord i spelhistorien! Summan slutade på $4,188,927 och är verkligen imponerande. Oerhört kända speldesigners och producenter har köpts in för att utveckla det här spelet, kända bland annat från Baldurs Gate och Neverwinter Nights. Förhoppningsvis blir det inte för många kockar till soppan men det ska fortfarande bli oerhört spännande att se vad de kommer att koka ihop! Som sagt har inte det här spelet någonting med Planescape Torment att göra utan är en helt eget spel, kolla upp det!

3. Final Fantasy 15

För de flesta är det ingen hemlighet att jag är ett stort fan till Final Fantasy serien och inte är jag mindre exalterad över detta! Den här gången ska berättelsen utspela sig i en modifierad version av vår egen värld och av trailern att dömma så ser det oerhört actionspäckat ut! Som vanligt gör Square Enix det de är allra bäst på, att väcka intresset med oerhört vackra trailers och Final Fantasy 15 är inget undantag! Mer fakta kommer!

Se trailern här: http://www.youtube.com/watch?v=P3xKbPooKAo

4. Elder Scrolls Online

VAD finns det inte att gilla med det här spelet? Jag vet jag vet, jag blir överexalterad över ett kommande mmorpg 

igen,  men hur kan man inte bli taggad över ideén på att få döda saker i högupplöst förstaperson? Skyrim var ett spel som jag tyckte var sådär, inte för att det inte var estetiskt tilltalande eller för att jag inte kände mig hemma i knotrollerna, utan för att jag kände mig ensam. Det gick inte en minut utan att jag kände "fan! Det här skulle man ha gjort tillsammans med någon!" och äntligen håller den drömmen på att bli sann. För visst bjöd Skyrim på hissnande vackra miljöer och strider som man verkligen kände sig delaktig i, men efter ett par timmars spelande så föll det lite, de vackra miljöerna blev stumma bakgrunder då man vänjer sig efter ett tag och allt blev bara drygt och långsamt. Det gör mig riktigt glad att de sattsar på ett onlinespel och även detta spel kommer nog bli förlamande vackert! Det som gör mig ännu gladare är det faktum att spelet kommer släppas till Playstation 4! Dvs, jag behöver inte köpa en splitterny dator OCH ett ps4 för att hänga med i spelutvecklingen, underbart! 

5. Outlast

De som känner mig vet att jag är en riktig "sucker" för överlevnads/skräckspel, och Outlast ser ut att vara ett av de mest otäcka jag någonsin varit med om! Hela storyn handlar om att du är en reporter som fått höra en hel del mystiska och otäcka saker om ett mentalsjukhus ute på ett berg där människor försvunnit. Inte särskilt förvånade blir vi kanske när besöket på mentalsjukhuset spårar ur fullkomligt! Det är en enkel uppbyggnad till ett spel och ibland är det precis det som funkar bäst! Spelets tillverkare heter Red Barrels och är ett litet och nytt namn för spelindustrin men har med sin trailer gett ett lovande intryck för de som gillar att slippa sova gott på ett par dagar!

Kanske är det för att de använder sig av den känslan av hopplöshet och panik som gör att spelet verkar så sjukt stressigt men vad de än gör så gör dom det bra!

Se trailern här: http://www.youtube.com/watch?v=F80Wv66GYSs

Dessa är bara några  av de spel som kommer och ser lovande ut, nästa spelgeneration ger inget annat än lovande intryck! Det är härligt att vara gamer just nu!

Micke

Har du tråkigt? Är det en regnig och deppig torsdag? Känns det som om ditt jobb är bland det sämsta i världen?

DÅ SKULLE DU PROVA ATT VARA KOMPANIMUSIKANT!

Tänk dig att det är inbördeskrig i Amerika. DITT jobb är att gå längst fram och spela flöjt! Försök att blockera bajonetthugg och gevärskulor med en flöjt! Eller ännu värre, tänk om det är dimma eller mörkt ute? Så går du där och tutar *fiddelidididi fiddelidududu*
Fienden: SKJUT MOT LJUDET!!

Tänk på det när du känner dig deppig och nere!

Micke

  The last of us. 

"The last of us" är som en riktigt god bok jag inte kan lägga ifrån mig.

Ja "The last of us" var verkligen ett spel som jag hade riktigt höga förväntningar på! Jösses som jag hade längtat efter detta spel och plötsligt stod jag i affären och höll det i handen, ivrigt skyndade jag hem och drog igång PS3'an. Efter att ha bara spelat igenom prologen och redan där gråtit en liten skvätt, inser jag att det här spelet är ett av de vackraste jag sett. du spelar i ett kaos förvisso men det är också det mest välgjorda kaos jag någonsin sett. Allting stämmer så oerhört bra, karaktärerna är sjukt välgjorda och otroligt trovärdiga, röstskådespeleriet är 100% och spelet har en story som fullkomligt slukade mig och kunde flertalet gånger försätta mig i den stressblandade skräck som jag är så förtjust i.

På minussidan kan jag bara komma på ett fåtal saker. Spelet kan ibland kännas ganska så linjärt, efter ett tag så VET jag när jag är i en säker miljö och när jag befinner mig i farliga situationer. Det tar udden av överlevnadskänslan och det är något som jag som "överlevnadspelare" inte vill bli av med. Ett utmärkt exempel är "Dead Space", där kunde jag tro att jag var i en säker miljö och helt plötsligt få ett monster över mig. Men även om "The last of us" känns aningen linjärt så levererar det ändå. En del spelare har klagat på att storyn inte ger spelaren några val, det gör däremot inte jag. Förvisso kan du inte göra avgörande storyval som ändrar slutet på spelet, men å andra sidan är storyn så välskriven att jag gör allt jag kan för att komma vidare, "The last of us" är som en riktigt god bok jag inte kan lägga ifrån mig.

Flerspelarläget i "The last of us" är helt och hållet endast åtkomligt via internet, inget co-op alls. Men flerspelarläget är till en början riktigt bra men det faller lite platt när jag spelat ett tag, ganska snabbt gör jag upptäckten att det finns inte alltför många saker som jag kan ändra på och det finns inte många olika spelstilar för flerspelarläget. Den ena som heter "Survivor" är i stil med gamla hederliga Counter-Strike, där du har endast ett liv och där ni spelar ronder där det överlevande laget kammar hem 1 poäng. Det är första laget till 4 som gäller och var riktigt underhållande. Det andra flerspelarläget är "Supply raid" och som är mer actionbaserat, samma banor där målet är att ha ihjäl motståndarna så att de 20 liv de delar på försvinner först. Detta var också mycket underhållande och jag kan ju tala om att det finns få spel där jag får stå och mata knytnävsslag i ansiktet på en annan spelare. Exklusiva avrättningar ger extrapoäng och är mycket brutala, allt från att du slår in huvudet på en motståndare med en klubba till att du trycker ett pistolskott i bakhuvudet på dem medans de ligger ner. Ja det är väldigt våldsamt och brutalt och jag älskar det! Tyvärr fanns det inte mycker mer innehåll i flerspelarläget och de priser jag får för att gå upp i nivå är för det mesta inte särskilt tillfredställande. Det är ett ganska litet sortiment av vapen som du har tillgång till och du kan inte göra mycket för ändra på dina olika "setup's"

Så hur lyder domen för "The last of us" i slutänden? Ja många stora recensenter har gett spelet 10 av 10 och det tycker jag är både överdrivet och något excentriskt av dem. 10 av 10 ska representera ren perfektion och även om jag är villig att hålla med om att "The last of us" är ett av de bästa spelen jag spelat så är jag inte villig att ge dem fullpott. Naughty Dog visar verkligen att de kan göra så mycket mer än "Uncharted" serien och visar att de fortfarande är ett företag att räkna med i spelbranschen. Med svindlande miljöer och en otrolig story tycker jag att spelet gör sig förtjänta av en riktigt stark 8 av 10. Spelet är tveklöst ett av de mest välgjorda jag någonsin spelat men det blir aningen för linjärt ibland och det finns verkligen mer att önska av deras flerspelarläge. Utöver detta så är spelet helt otroligt bra! SPELA DET!

Micke