Min spelkarriär tog fart när jag var 5 år gammal, mitt Nintendo 8 bitar gick varmt som barn och blev sen uppbytt till SEGA 8 bitar, sedan SEGA 16 bitar, vidare till Nintendo 64, Playstation 2, Playstation 3 och XBOX 360. Däremellan var det även ett flertal olika datorer som kom och gick. Vill tacka mamma och pappa för introduceringen och kan så här i efterhand säga att "NEJ! Man får inte fyrkantiga ögon av att sitta vid datorn/tvn! Har hållt på med detta i 22 år nu!"

Mamma hävdade alltid att hon inte gillade tvspel och datorspel, det gick aldrig att få med henne på att spela nånting tillsammans med mig, men nu när jag har gammal blivit gammal så sitter hon jämt och ständigt på Facebooks alla möjliga sorters onlinespel och däribland även Pussel Pirater! Där jag och min mamma fäktades och erövrade skepp för fulla muggar! Sen var det min lillasyster, hon var inte lika lättcharmerad trots att hon var i rätt generation för spelandet, jag lät henne spela GTA Vice City på mitt Playstation 2 och det började hon faktiskt gilla! Senare försökte jag göra henne till min egen WoW-kines genom att instruera henne hur man dödade vildsvin åt mig (NEJ jag försökte göra detta lååångt innan South Park släppte sitt WoW-avsnitt så det är ingen ripoff!" men förgäves. Jag började tappa hoppet om henne när hon plötsligt vid 17 års ålder började intressera sig för GTA 4 som jag då hade klarat av för länge sen till PS3. Nu har jag en syster som nästan ser fram emot GTA 5 lika mycket som jag själv!

Jag tror nog helt enkelt att nästan alla är gamers, på ett eller annat sätt.